Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Nyheter!

Arne Müller prisas för sin journalistik

Smutsiga miljarder – den svenska gruvboomens baksida är titeln på den bok där Arne Müller intervjuar företrädare från prospekterings- och gruvföretagen, gruvmotståndare och folk som drabbats av föroreningar från gruvindustrin. I boken lyfter han också fram fakta som visar att den svenska miljölagstiftningen, som lyfts fram som en av de bästa i världen, ändå inte klarar av att stoppa miljöfarliga utsläpp eller förhindra att skattebetalarna tvingas stå för notan efter att verksamheten lagts ner.

SVT-journalisten Arne Müller växte upp i Messaure vid Stora Lule älv. Samhället byggdes upp under vattenkraftsepoken och revs allteftersom jobben tog slut. Arnes föräldrar, som båda var biologer, kom från Giessen vid gränsen mellan före detta Väst- och Östtyskland.
- Jag minns inte så mycket från tiden i Tyskland eftersom jag bara var fem år gammal när vi flyttade till Sverige. Pappa hade hört sig för om var i norra Sverige det fanns lediga lägenheter och fick tips om Messaure. Både pappa och mamma var biologer och de forskade tillsammans om hur växter och djur påverkades av ljuset och mörkret häruppe i norr, säger Arne Müller.

Messaure hade under 60-talet som mest ungefär 1 200 invånare. Under 80-talet revs de sista husen. I dag syns bara lämningar efter gatunätet på platsen som skvallrar om samhällets existens. Torget där det en gång fanns både biograf, affärer och apotek är märkt med skyltar och en liten utställning berättar om samhällets historia.

Arne Müllers egna erfarenheter från sin tid i Norrbotten märks i boken om gruvorna. Behovet av jobb i glesbygden, om de så må vara tillfälliga, ställs mot farhågor av långsiktig miljöpåverkan.
- Efter tio år i Messaure flyttade vi till Abisko och jag började naturvetenskaplig linje i Kiruna. Där stannade vi bara en kort period innan vi kom hit till Umeå där jag fortsatte gymnasiet. Senare läste jag nationalekonomi och fick jobba med utredningar på skogsekonomin vid Skogis. Den akademiska världen var dock för tråkig och efter några år var jag rädd att det skulle börja växa mossa på mig. Jag minns både datum och klockslag när jag beslöt att gå en helt annan väg, berättar Arne Müller.

Klockan var halv elva på torsdagsförmiddagen den 20 december 1984 då han råkade passera Västerbottens-Kurirens lokaler som då låg längs Rådhusesplanaden.
- Jag gick upp och frågade om det fanns några jobb och fick frågan om jag kunde något om dambasket. Javisst, svarade jag och fick till svar att jag kunde skriva om Cometerna, berättar Arne Müller.

Efter en tur förbi biblioteket för att snabbt läsa på om reglerna i basket inleddes hans journalistiska karriär. Efter att ha extraknäckt som sportreporter blev det sommarvikariat och ett halvår senare fast anställning som kriminalreporter.
- Jag jobbade på VK fram till 1988 då jag stack till Stockholm för att jobba med partiet Offensivs tidning. Jag var under den här tiden också väldigt aktiv i partiet, säger Arne Müller.

Under tiden i Stockholm hade han bildat familj och fått en dotter, Molly.
- Vi ville inte att dottern skulle växa upp i storstan och samtidigt hade vi hemlängtan. Så vi flyttade hem till Umeå igen där jag fick jobb på TV-Botnia, föregångaren till TV4 Umeå. Det var en vansinnigt rolig tid då vi tilläts testa oss fram och hade resurser att göra lokal-tv. Än i dag förstår jag inte hur TV4 i princip sa till oss att: Ni har en timmes sändningstid – gör något kul av det! Tyvärr gick sedan företaget i konkurs och vi fick flytta upp till en liten lokal i våningen ovanför där vi i princip sände lokal-tv från skrivbordet.

Arne minns ändå tiden som både rolig och lärorik.
- Man märkte att nyheter kan man göra ändå trots att allting var på den mest primitiva lågbudgetnivå man kan tänka sig. Om jag i dag skulle titta på det vi då gjorde skulle jag nog skämmas. TV4 tog senare över allt mer och stramade upp verksamheten. Jag fick då jobb som reporter och redaktör hos SVT och Västerbottensnytt. Där har jag nu varit i snart 13 år, säger Arne.

Att hans första bok kom att handla om gruvorna och miljön föll sig naturligt efter att under många år ha bevakat området. Däremot tog det några år innan han kom till skott.
- Ska man ge ut en bok gäller det att tillföra något nytt. Att koppla ett samlat grepp om gruvboomen, jobben och miljön såg jag som en bra idé och något som det fanns behov av att göra. För två år sedan verkade det också som om det skulle bli en gruvboom häruppe i norr.

Det mesta skrivandet gjordes på kvällar och helger. Bara några dagar behövde han ta ledigt för att träffa folk i Stockholm, Dalarna och Norrbotten. När boken kom ut i somras var debatten om gruvorna i full gång. En allt större opinion mot att utländska företag kan starta gruvor i Sverige utan ersättningskrav höll på att växa sig allt starkare. Samtidigt växer samernas missnöje mot regeringens beslut om Rönnbäcken utanför Tärnaby där gruvnäringen ges en större betydelse än rennäringen.
- Jag är förvånad över det gensvar jag har fått. Att så många vill att jag ska komma och berätta om boken hade jag inte väntat mig, säger Arne Müller.

Att han nu får Västerbottens-Kurirens journalistpris till minne av Karin Hörnfeldt grundar sig inte enbart på hans bok. Han har genom årens lopp varit en nyfiken journalist med, som det heter i motiveringen: ”förmågan att kombinera starkt engagemang med opartiskhet och saklighet, och för konsten att fylla det lilla formatet med stort innehåll”.

Ur Västerbottens-Kuriren, 24/1 2014

 Denna eHandel har producerats av guru.se