Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






   
  Åter till forumet 2017.09.21 - 19:27
 Onsdag, 11 januari 2017 14:15 | skrivet av: Göran Lundin
Förlagshistoria 1: Romaner
Förlagshistoria del 1
Jag tänker i några inlägg ägna ett antal rader åt jubilaren, det vill säga Ord&visor, som i år fyller 25 år. Jag har många gånger ställt mig frågan vad det blivit av mig om jag och Göran Burén aldrig startat förlaget i januari 1992. Hade jag fortsatt att skriva och utvecklas som författare? Det är tveksamt. För runt förlaget har det samlats ytterst kompetenta och skickliga yrkesmänniskor, som läst, formgivit och rättat inte bara mina egna manus, utan åtskilliga andras. Dem hade jag aldrig råkat om inte förlaget sett dagens ljus.

Då, när vi startade, var det inte så enkelt att komma ut på eget förlag, som det är idag. Prislappen var hög och egenutgivarnas rykte dåligt. Situationen idag är helt förändrad, på gott och ont. Det enda som idag är gemensamt med 1992 är svårigheten att skriva bra böcker. Den tröskeln är fortfarande lika hög, eller högre. Jag märker det också på alla manus som trillar in - hur otroligt svårt det är att skriva en bra roman. Och om man väl lyckas, är det inte säkert att man får någon credit för det. Jag tänker till exempel på Christina Bergils roman Något så vackert, som utkom för några år sedan. En ganska tunn bok, men förtätad och mycket skickligt skriven. Dessutom i ett aktuellt ämne - människor som bär på ett skamligt förflutit, omsorgsfullt nedtystat. Något så vackert gick tämligen obemärkt förbi.

Bättre går det för de som berättar om sina egna liv och äventyr, i dagbokens eller prosans form. Färdas som en människa ingår i den genren,liksom Arktisk feber, Vem har sagt att allt ska vara roligt, eller Spring Kent, spring! Här är kraven på litterära kvalitéer inte lika stora och författarna utger sig inte heller för att vara skönlitterära giganter. Tvärtom, mycket av charmen ligger i det amatörmässiga anslaget. Därmed inte sagt att dessa biografier kommit till lättvindigt. Tvärtom, det ligger ofta flera års arbete bakom. Men genren är inte lika pretentiös.

Därför är det också så att allt mer av förlagets utgivning utgörs just av personliga skildringar. Det finns en annan fördel med denna genre och det är att en självbiografisk bok väcker nyfikenhet hos bekanta, bekantas bekanta och människor runt omkring, både privat- och i yrkeslivet. Men vem tror att en roman av vännen XX är läsvärd? Här har samarbetet med Liv i Sverige spelat en betydelsefull roll för förlaget. Hos Liv i Sverige får författarna stor hjälp med att utveckla sina texter. Fast förlagets storsäljare är autodidakt: Niclas Jansson, med Rivet skinn - hela historien.

Vem har då skrivit den bästa romanen på Ord&visor? Rent stilistiskt väljer jag nog Bergils Något så vackert, men sedan följer flera duktiga romanförfattare: Åke Lundgren med Zakris arv, Kent Lundholm med Konungarnas konung i Baklandet, Inger Henricson med sina Flyttfåglar. Det är alltid lika fantastiskt roligt att få läsa ett romanmanus som bara flyter på och där man inte behöver hänga upp sig på amatörmässiga övergångar, kantiga karaktärer eller skenande berättarperspektiv. Ingers roman gav en sådan läsglädje förra året!

I nästa inlägg ska jag titta på en annan genre: poesin!