Mobil 070-325 42 63
  Box 184 * 931 22 Skellefteå * SWEDEN
Startsida Aktuell författare Skyltfönstret Förlaget Diskussionsforum Länkar


Antal: 0
Total: SEK 0.00


Sök i katalogen:

 

 



 






Glimtar ur
förlagets historia

 

 

Förlagets grundare, Göran Lundin, skriver om händelser ur förlagets - minst sagt - äventyrliga historia. I fortsättningen kommer inläggen att publiceras på vårt forum, "ord och inga visor".

Bilden till vänster är tagen på bokmässan Nordlitt i Skellefteå - salig i åminnelse - och boktraven består av Kurt Salomonsons debutroman, Hungerdansen, som förlaget gav ut i nyutgåva.

Tolfte och sista avsnittet heter: HÄPNADSVÄCKANDE MEDARBETARE

Hela Ord&visors historia kantas av spännande och intressanta människor - inte bara författare, även om dessa utgör själva fundamentet för ett bokförlag. Jag tänker på duktiga medarbetare, som aldrig får synas utåt, men som gör ett oerhört viktigt jobb i det fördolda. I detta sista avsnitt om Ord&visors historia, ska jag nämna några av dessa personer.

Victoria Widmark träffade jag första gången på Medlefors folkhögskolas skrivlabb. En ung, späd flicka med rådjursögon. Jag var läraren och hon eleven (skönheten och odjuret!). En begåvad sådan förstås, även om inte alla mina kollegor begrep sig på det då. Ganska snart "praoade" hon på förlaget, och jobbade först med en skrift åt Röda korset och sedan med en antologi åt Föreningen Arbetareskrivare. Jag satte in henne i grunderna i desktop publishing och innan jag hann blinka blev hon duktigare än läromästaren. Hon fick syssla med ombrytning av böcker (en fackterm för framställning av digitala boksidor) åt förlaget och blev mer och mer intresserad av att formge själva omslagen. Några av förlagets vackraste omslag har hon gjort!

När hon var som mest engagerad kom plötsligt bokhandeln i Skellefteå och snodde henne framför ögonen på oss! Det blev några år bakom disken på Lagergrens bokhandel, men som tur var hade hon även tid åt att jobba åt förlaget. Inte bara med formgivning, utan också med textbearbetning. När Linnea Fjällstedt kom med ett nytt romanmanuskript, blev det Victoria som fick ansvaret för att hjälpa Linneas bok "När stormen bedarrat" fram till tryckbart skick. Ett tidsödande jobb som krävde både fingertoppskänsla och ödmjukhet. Det är viktigt att påpeka att Linnea var mycket nöjd med henne. Boken fick fina recensioner och är idag nästan slut.

Idag går Victoria och utbildar sig vidare i konsten att formge via datorer. Jag hoppas verkligen att förlaget får fortsätta att utnyttja hennes tjänster, även sedan hon blivit ett fullblodsproffs! Lönemässigt kan vi aldrig konkurrera - inte med timersättningar som bara ligger snäppet högre än en vanlig busschaufförslön. Nej, man måste vara besjälad av den där Ord&visors-andan också. Så länge chefen (dvs jag) tjänar minst, finns det dock ingen grund för avundsjuka …

Victoria har dock fått konkurrens det senaste åren. Ulla Hamberg jobbade på en reklambyrå som fixar skyltar åt företag, och hon visade sig snart vara en mästare på att få fram tilltalande omslag på datorn. Snabbt! I Illustrator använder hon alla trollknep för att i slutändan få ett omslag att se ut som … ja, som om det mest självklara, enkla - och slagkraftiga! Omslaget till Kråkprinsessan, av Annika Bengtsson, fick hon två timmar på sig att göra. En recensent skrev sedan att det omslaget var ett av de bästa han sett i år.

Men vad vore Ord&visor idag, om vi inte hade Larry Lundgren! Vi har skämtsamt föreslagit att vi ska ha en särskild logga på våra böcker, där det står: "A Larry Lundgren production", för att travestera en känd filmmakares slogan. Larry är pensionerad högstadielärare och han tog själv första kontakten med oss. Han hade nämligen läst en av våra böcker, som han tyckte innehöll alldeles för många korrekturfel. Faktum är att det var lite av Ord&visors signum att ha många korrekturfel i sina böcker. Varken Göran Burén eller jag hade tålamod att läsa korrektur ordentligt. Vi förlitade oss på författarna själva, medan vi såg till att det rent tekniska var korrekt. Men att en del av våra författare faktiskt var ordblinda, hade vi inte en aaaning om …

Sedan Larry kommit med i leken har förlagets böcker fått det omvända ryktet: att vara näst intill felfria. Men Larry kräver redaktörernas fulla engagemang. Han lägger sig inte bara i felstavningar och syftningsfel, utan har också ytterst värdefulla åsikter om innehåll och disposition. Inte sällan kommer han med förslag på baksidestexter. Att lägga in Larrys korr tär på krafterna, något som Victoria och Biggan fått känna på. Men bra blir det och vår respekt för honom är stor.

I början hade han som vana att kommatera enligt de gamla läroböckerna, men sedan en kritiker giftigt anmärkt på just detta, började han med ett nytt korrekturtecken: enligt regelboken skulle kommatecknet dit, men vi på förlaget fick själva ta ställning till om vi skulle sätta dit det!

Numera kommaterar han lite försiktigare överlag - tar bort lika många kommatecken som han sätter dit. Däremot är han en ivrig försvare av konjunktioner och hatar satsförkortningar. Den som vill veta hur han tänker, uppmanas att köpa hans nyutkomna bok, BOCKAR I KANTEN (eller hur man tillfredsställer en korrekturläsare).

I detta sammanhang ska också nämnas Kersti Yula, som också, med pedantisk noggrannhet, läser korrektur åt förlaget.

Biggan, Birgit Andersson, kom in i förlaget när redaktören själv var på väg att kasta in handduken. Numera har hon gjutit nytt mod i honom, trots att hans innersta önskan är att isolera sig i sin fjällstuga, njuta av fjällutsikten och skriva på egna alster. Dessutom har hon infört fikapauser på förlaget, ett okänt begrepp för redaktören tidigare. Hennes vassa tunga gör att det stundtals kan gå ganska hett till i lokalerna. Hon har dessutom haft högre löneanspråk än hennes företrädare Margot, som egentligen var busschaufför. Biggan har nämligen varit målare, och alla vet ju vad hantverkare tjänar …

Slutligen ska några ord sägas om en riktig outsider: Jan Larsson. Han har varit en trogen gäst på förlagets släppfester i Skellefteå och har dessutom en särskild förmåga att skriva vackra och välrimmade oden för de mest skilda sammanhang. Flera stycken handlar om redaktörens ärbarhet. Dessutom är han en hejare på franska. När redaktören bestämde sig för att genomföra ett omöjligt projekt, att översätta den haitiske författaren Jacques Roumains roman Gouverners dela Rosée (Daggens härskare) till svenska, föll valet på Janne. Under ett års tid genomförde vi ett spännande "teamwork", som resulterade i en kritikerhyllad bok - bland annat fick den ett helt, fantastiskt berömmande, uppslag i Dagens Nyheter!

Det roliga med Janne är hans framtoning. Hans imponerande gestalt väcker respekt redan på håll och jag har lärt mig känna igen hans steg i trappan när han kommer. Ett kliv, paus, ett nytt kliv, paus, ytterligare ett kliv, paus - och när han sedan kommer upp på vår våning, blir det tyst länge, länge, innan den knackar diskret på dörren. Gissa om jag hann bli nervös första gången!

Därmed, käre läsare, lämnar jag denna spontana historieskrivning åt sitt öde! Fyll gärna på själv med egna ord och erfarenheter. Nästa gång fyller vi tjugo! Fast då är redaktören sedan länge bosatt i sin fjälldal …

 


 Denna eHandel har producerats av guru.se